Titel: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare: Haruki Murakami, 2007.
Förlag: Norstedts, pocketupplaga 2011.
Översättning: Eiko och Yukiko Duke.
En Facebookkompis låter sin app tala om varje gång han sprungit de sex kilometrarna runt sjön. En annan, som ständigt överskattar sin fysiska förmåga och ihärdighet, har börjat nedräkningen för 2012 års Göteborgsvarv. Det är uthållighetssporter som gäller nu för tiden. Christopher McDougalls Born to run hyllas och diskuteras på kultursidorna. I vintras skulle alla analysera längdskidåkningens själ efter Sverker Sörlins Kroppens geni.
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kom på svenska i fjol och passar alldeles utmärkt in i trenden. På många sätt är det ju en självbiografi av Murakami, som handlar om skrivande och åldrande och tänkande och popmusik. Allt detta binds samman av hans löpande, något han började med ungefär samtidigt som han bestämde sig för att bli författare på heltid, och hans träning inför New York Marathon.
Jag är inte så förtjust i löpning. Jag tycker ofta dessutom att kulturanalyser av idrott blir lite löjliga (läs Arvid Jurjaks utmärkta artikel i Sydsvenskan från i våras om varför ingen skriver den stora innebandyromanen). Däremot är jag väldigt förtjust i Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det går inte att ta miste på Murakamis kärlek till springandet och den där kärleken smittar av sig. Inte så mycket så att jag någonsin kommer att bli någon löpare, men tillräckligt för att jag ska sluka den här boken.
Musiken
Lovin’ Spoonful, Daydream (album, 1966)**
Lovin’ Spoonful, Hums of the Lovin’ Spoonful (album, 1966)***
The Rolling Stones (I Can’t Get No) Satisfaction (Out of Our Heads, 1965)
The Beatles, Norwegian Wood (This Bird Has Flown) (Rubber Soul, 1965)****
The Rolling Stones, Beggar’s banquet (album, 1968)
Eric Clapton, Reptile (album, 2001)
V/A, America the beautiful (musiken skrevs 1910 av Samuel A. Ward, till en dikt av Katharine Lee Bates från 1895)*****
Mel Tormé, Autumn in New York (från musikalen Thumbs Up! som hade premiär 1934, Tormés inspelning är från 1964)
Brian Adams, 18 til I Die (18 til I Die, 1996)
Bill Conti/Rocky Orchestra, Gonna Fly Now (ledmotivet från Rocky, 1977)
(Murakami nämner även Red Hot Chili Peppers, Gorillaz, Beck, Beach Boys, Creedence Clearwater Revival, Neil Young, Duran Duran, John Lennon och Hall & Oates. Dock inga specifika låtar).
Torvmossen 