Etikettarkiv: Camilla Läckberg

Vardagen

Vi sitter vid sandlådan, i försommarsolen och pratar om Camilla Läckberg.
”Alltså, jag håller med om all den där kritiken mot henne,” säger min vän med största deckarbiblioteket och fortsätter:
”Men det som gör Camilla Läckberg läsvärd är vardagsmyset. Det är ganska trevligt liksom. Det är inte många deckarförfattare som lyckas med det.”

April 2011: Stenhuggaren

Titel: Stenhuggaren.
Författare: Camilla Läckberg, 2005.
Förlag: Månpocket, pocketupplaga 2006.

Språket är som bäst torftigt och karaktärerna som befolkar Camilla Läckbergs Fjällbacka på sin höjd karikatyrer. Det talar emot. Det kan nog vara spännande. Det talar för.
En bit in i Stenhuggaren inser jag dock att jag nog råkat se en filmatisering av boken och då försvinner spänningen också. Det blir nog inget mera Läckberg för mig, livet är lite för kort för det.

Språket och det

Trädgården tar lite för mycket tid för tillfället, men jag har kommit en bit i Camilla Läckbergs Stenhuggaren. Det är förstås roligt att det går bra för henne och att många tycker att hennes böcker är spännande och allt det där. Men språket. Okej att det är bruksspråk, inte språk för sin egen skull. Okej att det ska berätta en historia och inte vara poesin. Det blir bara lite torftigt.