Men kära Adamsson

Vi är på loppis och där, bland Clownen Jac i bokklubbsutgåva och Nordisk familjebok hittar jag ett bekant namn: Olle Länsberg, var det inte hans böcker Ikea använde för att fylla skyltexen av bokhyllan Billy (den vita)? Jo, just den samme. Tio spänn.
På baksidan läser jag:

Den nya boken om Adamsson är en bok om mognad och anpassning till tillvaron. Den är skriven med samma suveräna berättarteknik, samma klarsyn i människoskildringen och samma erotiska hetta som utmärker hela Olle Länsbergs författarskap.

Vi får se.

Ingvar gillar Olle

Vi var på Ikea idag. Vi skulle köpa ett skrivbord. Det gjorde vi, och jag har nästan lyckats montera det.
På Ikea säljer de bokhyllor också. Det köpte vi inte. Däremot noterade vi att de måste ha köpt ett restparti av Olle Länsbergs böcker. Honom kanske man skulle läsa nån gång. Torbjörn Säfve har skrivit om honom här. Länsbergs böcker stod bara i vita bokhyllor. De är lite känsliga så, Ikea.

Hybrisen och hyllbristen

Det börjar bli fullt i våra bokhyllor igen och jag väcker, som alltid, den där gamla drömmen om platsbyggda hyllor som tar upp hela väggar och som lämnar små, men väldigt trevliga hål för dörrar och fönster. Jag tänker att jag tar på mig snickarbyxorna som jag fått av svärfar, med en tumstock i ena fickan och ett vattenpass i den andra. Jag mäter och kör med skruvdragaren, känner försiktigt med en sågspånig tumme över hyllplanen och dricker kaffe klockan elva och klockan tre.

Det kommer inte att hända. Däremot tänkte jag nog komplettera den vita Billyhyllan från Ikea med ytterligare en vit Billyhylla från Ikea. Men på Ikeas hemsida hittar jag inga hyllor som är 60 centimeter breda (600 säger jag när jag vill verka mer initierad). De har en 40 centimeter och 80 centimeter och jävla Ingvar Kamprad, varför gör du så här?

Medelmycket om mig

Jag bor i en mellanstor, mellansvensk stad: H&M har flera butiker, McDonalds finns inte bara längs genomfartsleden där Ikea ligger. Här röstar folk som folk gör mest, här finns en högskola som kallas universitet och här finns ett sjukhus, ett större, men inte jättestort.

I vanliga fall jobbar jag på ett medelstort företag, är nog medelinkomsttagare och börjar närma mig medelåldern. Jag skulle tro att jag tillhör den så bespottade – och så privilegierade – medelklassen. Jag bor i en villa, en liten en. Jag sopsorterar. Jag klipper, under visst muttrande, gräsmattan när det måste göras.

Just nu är jag föräldraledig. Jag går runt med min vagn och när barnet sover får jag roa mig bäst jag kan. Just nu försöker jag alltså läsa så mycket som möjligt.