Etikettarkiv: Albert Bonniers Förlag

Januari 2013: En dåre fri

endareTitel: En dåre fri
Författare: Beate Grimsrud
Förlag: Albert Bonniers förlag (2010)

Med sexton sidor kvar sammanfattar Beate Grimsrud sin En dåre fri alldeles utmärkt: ”Det finns alltid en frisk sida bakom förvirringen, bara man lyssnar.”
Boken handlar om Eli som bär med sig rösterna. Det är Espen, Emil och Erik. Och prins Eugen. Och bara Eli kan höra dem.
Eli är sjuk. Schizofreni står det i de insprängda utdragen från läkarjournalerna. Hon är fullkomligt borta, det är nattsvart, avgrundsdjupt och allt det där. Det är månadslånga, ibland årslånga, vistelser på psyket. Men inte alltid.
Eli är frisk också. Då är hon ett kreativt geni, publicerar böcker och filmer och får priser och håller föreläsningar. Hon har vänner. Hon är rolig och smart.
Det finns alltid en frisk sida. Det är den stora behållningen, att båda sidorna finns där, ingenting är så enkelt som man trodde.

Noterar även att Bokhora ska prata om En dåre fri i slutet av månaden. Ser fram emot att se vad som sägs.

Annonser

Juni 2011: Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway.
Författare: Virginia Woolf, 1925
Förlag: Albert Bonniers Förlag, pocketupplaga 2011.
Översättning: Else Lundgren.

Det är, som Maria Sveland konstaterar i sitt förord, en sorglig historia. Clarissa Dalloway ska själv gå och köpa blommorna till festen hon ska vara värdinna för senare på kvällen. Det verkar vara hennes funktion, att vara värdinna, att hålla fester för Londons finaste folk, sedan hon gifte sig med Richard, nån form av politiker. Men så dyker ungdomskärleken Peter Walsh upp och och kanske var det inte så här det skulle bli. Inte bara för Clarissa Dalloway. Kanske var det inte så det skulle bli för Lucrezia Warren Smith, som lämnat Milano för London för maken Septimus skull, hon som får se honom sjunka allt djupare in i sinnesjukdom. Faktiskt alla som rör sig i Woolfs centrala London kanske skulle ha haft det på nåt annat sätt.

Virginia Woolf berättar om de här timmarna (allt utspelar sig under en dag) och det som lett fram till dem i en sorts stream-of-consciousness-stafett. Bilderna är så tydliga, alldeles knivskarpa, och det är jag lite imponerad av.

Musiken
Martha Wainwright,Bloody Mother Fucking Asshole (Martha Wainwright, 2005. Nämns i Maria Svelands förord)
(Woolf nämner Richard Wagner, Johannes Brahms och Johann Sebastian Bach, dock inga specifika verk).

Trälig, träligare, trailer

Jag får ett mejl. Den tredje Keplerboken kommer tydligen i höst och förlaget har gjort en liten trailer.
Jag blir alltid svårt osugen på att läsa böcker efter att ha sett trailers för dem. Hypnotisören, som jag tänkte läsa härnäst, får dala på min att läsa-lista. Som straff.

Böckerna jag inte läst, del I

Längst upp i bokhyllans pocketdel står den. På spaning efter den tid som flytt (Marcel Proust, 1913-1927, Albert Bonniers Förlag, 1993). Åtta pocketböcker i en box, sju delar och ett appendix. Jag köpte den på bokrean för några år sedan. Jag stod och köade utanför boklådan vid torget vid midnatt och framför mig stod det en kvinna som hade tagit med sig en stor resväska på hjul och en lång inköpslista.
Jag hörde ju hur hon frågade efter det enda exemplaret som boklådan vid torget tagit in. Jag hörde ju hur expediten sa var den stod.Så jag gick dit. Kvinnan med den stora resväskan hade inte en chans. Väskan fastnade i snäva hörn och på lastpallar med reade kokböcker.
Hon tittade långt efter mig, kvinnan med resväskan, när jag vägde boxen i min hand och gick för att betala. Det kunde hon gott göra tänkte jag.

Jag började läsa. Det snurrades i nån säng. Sida efter sida. Det kändes som flera hundra och när han ännu inte ätit den jävla kakan gav jag upp. Olof Lagercrantz tröstar en smula (Om konsten att läsa och skriva, 1985)

Det finns författare som glömt att läsaren är medskapare. Två av seklets litterära superhjältar, Marcel Proust och James Joyce, förbrukar allt syre själva. Ingen förmår läsa mer än en liten bit i taget av På spaning efter den tid som flytt eller Odyssevs utan att få kvävningssymptom. Dessa två har tagit livet av den gammaldags berättarkonsten och dess gemenskap. Kommentatorerna är fler än de som orkar igenom. Fulländning eller förfallstecken – vad ni önskar!

Bok: På spaning efter den tid som flytt.
Författare: Marcel Proust.
Sannolikhet att jag läser den (alla sju banden) i år: 2,4 procent
Sannolikhet att jag läser den de närmaste 10 åren: 8,6 procent
Sannolikhet att jag läser den i min livstid: 23,5 procent.