Etikettarkiv: Hce

Mars 2013: Den store Gatsby

den-store-gatsbyTitel: Den store Gatsby
Författare: F Scott Fitzgerald (1925)
Förlag: Novapress/Bakhåll(2010)
Översättning: Christian Ekvall

Återigen är det en sån där bok som det känns som om det är svårt att säga något om som inte redan sagts. Nick Carraway kommer i alla fall till New York och flyttar in i West Egg (tydligen Great Neck på Long Island) där han råkar bli granne med Jay Gatsby. Gatsby har så fina fester och det är tjugotal och jazz och allt.
Nu känns visserligen Den store Gatsby lite för tidlös för att bara handla om tjugotal, det känns som om historien har bäring oavsett tidsålder.

Musiken
Vladimir Tostoff , The world history of jazz  (se mer här)
Ted Snyder, Harry B. Smith, Francis Wheeler (upphov), The Sheik of Araby
Louis Hirsch, The Love Nest
Richard A. Whiting, Raymond B. Egan och Gus Kahn (upphov), Ain’t we got fun?
Paul Whiteman and his Orchestra, Three O’Clock in the Morning
Felix Mendelssohn, Bröllopsmarsch
Gilda Gray, Beale street blues
Ethelbert Nevin (upphov), The rosary

Januari 2013: Främlingen

camusTitel: Främlingen
Författare: Albert Camus
Förlag: Bonnier (pocket, 1984)
Översättning: Sigfrid Lindström (1946)

Meursault begraver sin mamma, förlovar sig och skjuter en människa. Med ungefär samma likgiltighet. Och när han ställs inför domstolen är det inte bara för det där mordet, utan för allt.

[…] jag hade svårt för att förstå hur en helt vanlig mänskas egenskaper kunde bli förkrossande anklagelser mot den som hade begått ett brott.

Jag har förstått att Främlingen kom i ny översättning av Jan Stolpe för ett par år sedan. Tydligen ska den vara lite mindre högtravande än Sigfrid Lindströms. Jag kan tänka mig att det kan vara bra. Å andra sidan tyckte jag om den även så här.

Apropå hen som läste innan mig förresten, hen lugnade ner sig med marginalklottret, men allt som skulle kunna tänkas handla om existensen var flitigt understruket.

Juli 2012: Invasion på Mars

Titel: Invasion på Mars
Författare: Ray Bradbury (1952)
Förlag: Pan (1970)
Översättning: Olle Moberg

Har haft en ganska datorfri semester, så här kommer juliboken några dagar för sent. Hur som helst, Ray Bradbury gick ju ur tiden förra månaden och jag började läsa Invasion på Mars. Invasionen inleddes 1999, vilket ju så här i efterhand känns lite… tja, framtid som inte är framtid längre blir lite konstig. Vi har en bit att vandra innan vi är i kapp Bradbury kan vi konstatera i alla fall. Nu spelar inte det så stor roll. Invasion på Mars är en kuslig och vacker och skrämmande skildring av en mänsklighet som invaderar Mars. Och på samma sätt som europeiska kolonisatörer en gång i tiden skövlade andra civilisationer skövlar de amerikanska bosättarna på Mars planeten och marsianerna.

Juni 2012: TIllrättalägganden

Titel: Tillrättalägganden
Författare: Jonathan Franzen, 2001
Förlag: Brombergs (pocket, 2011)
Översättning: Caj Lundgren

Okej, det blev inte alls som jag hade tänkt. Jag hade tänkt börja läsa igen. Det gick inte så bra som befarat – alltså är jag klar med Jonathan Franzens Tillrättalägganden först nu. Vilket inte är särskilt mycket Jonathan Franzens fel. Jag tycker mycket om hans familjeskildring och framför allt greps jag av skildringen av pappa Alfreds väg in i demensen. Däremot kändes den baltiska utflykten farsartat och schablonmässig, men det kanske ska vara så. Då så. Då var jag igång igen. Hoppas det går bättre den här gången.

Juli 2011: Min kamp 1

Min Kamp 1Titel: Min kamp 1.
Författare: Karl Ove Knausgård.
Förlag: Pocketförlaget 2011, (första svenska utgåva Norstedts 2010).
Översättning: Rebecca Alsberg.

”…det var småsaker, men hade mitt liv någonsin bestått av något annat?”
Det måste krävas något alldeles särskilt av en författare som beslutar sig för att skriva en gigantisk självbiografi i sex delar. Karl Ove Knausgård har detta något, och precis som han skriver – det handlar om småsaker. Visserligen om stora saker också, första delen fokuserar på relationen till pappan, men allt är liksom nedbrutet till småsaker: cigaretterna han röker, de obskyra postpunkbanden han lyssnar på, de lite för tjocka skivorna av brunost.
Del ett är indelad i två: första delen handlar till stor del om uppväxten med pappan, som han aldrig kommer nära, aldrig blir riktigt klok på. Andra delen handlar om bestyren efter pappans död – diskbänks-, eller snarare, toagolvsrealism, när huset ska städas.
Och de som hyllar Min kamp har alldeles rätt. Jag ser fram emot del två och tänker att kanske, kanske kommer jag att läsa alla sex.

Musiken
Echo & the Bunnymen, Heaven Up Here (album, 1981)
Dire Straits, Telegraph Road (Love over gold, 1982)
Deep Purple, Smoke on the water (Machine Head, 1972)
Black Sabbath, Paranoid (Paranoid, 1970)
Santana, Black Magic Woman (Abraxas, 1970)
The Police, So Lonely (Outlandos d’Amour, 1978)
David Bowie, Ziggy Stardust (The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972)
David Bowie, Hang on to yourself (The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972)
David Bowie, Hunky Dory (album, 1971)
Iggy Pop, Lust for Life (album, 1977)
Frankie Goes to Hollywood, The power of love (Welcome to the Pleasuredome, 1984)
R.E.M., Murmur (album, 1983)
Green on Red, Green on Red (album, 1982)
Led Zeppelin, Led Zeppelin (album, 1969)******
Talking Heads, Talking Heads: 77 (album, 1977)
The Chameleons, Script of the Bridge (album, 1983)
The The, Soul Mining (album, 1983)
The Stranglers, Rattus Norvegicus (album, 1977)
The Police, Outlandos d’Amor (album, 1978)
Talking Heads, Remain in light (album, 1980)
David Bowie, Scary Monsters (and Super Creeps) (album, 1980)
Brian Eno & David Byrne, My Life in the Bush of Ghosts (album, 1981)
U2, October (album, 1981)
The Beatles, Rubber Soul (album, 1965)*******
Simple Minds, New Gold Dream (album, 1982)
Sonic Youth, Goo (album, 1990)
Madness, Our house (The rise & fall, 1982)
(Knausgård nämner även Dungen, Bruce Springsteen, Pink Floyd, Joe Dassin, Arja Saijonmaa, Johnny Cash, Elvis Presley, Bach, Vivaldi, Talk Talk, U2, Waterboys, Talking Heads, The Clash, The Police, The Specials, Teardrop Explodes, The Cure, Joy Division, New Order, The Chameleons, Simple Minds, Ultravox, The Aller Værste, The B52′s, Public Image Ltd, David Bowie, The Psychedelic Furs, Iggy Pop, Velvet Underground, Deep Purple, Rainbow, Gillian, Whitesnake, Black Sabbath, Ozzy Osbourne, Def Leppard, Judas Priest, Led Zeppelin, Dire Straits, Lava, Toto, Yngwie Malmsteen, Eddie van Halen, Ritchie Blackmore, Roxy Music, The Doors, Agnetha Fältskog, Pixies, Björk, Sixteen Horsepower, Massive Attack, Portishead, Blur, Leftfield, Supergrass, Mercury Rev, Queen, Wall of Voodoo, Tuxedomoon, Blaine L. Reininger, Undertones, Boo Radleys, Celine Dion och Eric Clapton, dock inga specifika låtar eller album).

Juni 2011: Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway.
Författare: Virginia Woolf, 1925
Förlag: Albert Bonniers Förlag, pocketupplaga 2011.
Översättning: Else Lundgren.

Det är, som Maria Sveland konstaterar i sitt förord, en sorglig historia. Clarissa Dalloway ska själv gå och köpa blommorna till festen hon ska vara värdinna för senare på kvällen. Det verkar vara hennes funktion, att vara värdinna, att hålla fester för Londons finaste folk, sedan hon gifte sig med Richard, nån form av politiker. Men så dyker ungdomskärleken Peter Walsh upp och och kanske var det inte så här det skulle bli. Inte bara för Clarissa Dalloway. Kanske var det inte så det skulle bli för Lucrezia Warren Smith, som lämnat Milano för London för maken Septimus skull, hon som får se honom sjunka allt djupare in i sinnesjukdom. Faktiskt alla som rör sig i Woolfs centrala London kanske skulle ha haft det på nåt annat sätt.

Virginia Woolf berättar om de här timmarna (allt utspelar sig under en dag) och det som lett fram till dem i en sorts stream-of-consciousness-stafett. Bilderna är så tydliga, alldeles knivskarpa, och det är jag lite imponerad av.

Musiken
Martha Wainwright,Bloody Mother Fucking Asshole (Martha Wainwright, 2005. Nämns i Maria Svelands förord)
(Woolf nämner Richard Wagner, Johannes Brahms och Johann Sebastian Bach, dock inga specifika verk).

Maj 2011: Vi måste prata om Kevin

Titel: Vi måste prata om Kevin.
Författare: Lionel Shriver, 2003.
Förlag: Ordfront, pocketupplaga, 2009.
Översättning: Cajsa Mitchell.

Snart sextonårige Kevin Khatchadourian skjuter ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda i en skolmassaker. Det är själva utgångspunkten. Alla är förvånade. Alla utom mamma Eva. I brev till maken Franklin försöker hon ge sin syn på det som hänt de senaste tjugo åren – hur de träffades, hur hon blev gravid, hur hon försöker tvinga in sig i en mammaroll hon inte är bekväm med, hur det ända sedan Kevin var nyfödd har känts som om någonting inte står rätt till med pojken.

Eva är ingen sympatisk människa. Hon är arrogant, självrättfärdig och pretentiös. Det är lite befriande och hindrar inte att man känner den djupaste sympati för henne, inte bara i hennes svartaste sorg. Det är en av sakerna som Lionel Shriver lyckas med. Några andra är att ställa frågor om föräldraskap, ondska och skuld. Dessutom är Vi måste prata om Kevin svårt spännande ända in i slutet.

Musiken
Talking Heads, Burning down the house (Speaking in tounges, 1983)
Boomtown Rats, I don’t like mondays (The Fine Art of Surfacing, 1979)
Led Zeppelin, Stairway to heaven (Led Zeppelin IV, 1971)*
Jefferson Airplane, White Rabbit (Surrealistic Pillow, 1967)
Pratt & McClain, Happy Days (1976)
Celine Dion, My heart will go on (Let’s talk about love, 1997)

Maj 2011: Skogsliv vid Walden

Titel: Skogsliv vid Walden.
Författare: Henry David Thoreau, 1854.
Förlag: Wahlström & Widstrand, 1964.
Översättning: Frans G. Bengtsson.

Han har det lite jobbigt, Henry David Thoreau. Han gillar inte moderna saker. Han gillar inte tåg. Han gillar inte mode. Han gillar inte arkitektur. Han gillar inte hyresrätter. Han gillar inte hypotekslån. Han gillar inte posten. Han gillar inte tidningen. Så han flyttar ut i en stuga vid en tjärn. Eller han snarare bygger ett skjul, detta livets grundförutsättning, vid en tjärn, och lever på majsbröd. Surdeg gillar han inte heller, förresten.

Som bäst är det när han faktiskt berättar om sitt lilla projekt, två år i skogen, om än inte i yttersta vildmarken, med bara sina händer, en yxa, en burk och en jordkällare. Och när han berättar skrönor om tidigare nybyggare i trakten. Annars är det inte utan att det blir lite tjatigt, detta moraliserande över människorna som är fast i ekorrhjulet. Fast ibland är ju det också lite kul förstås. I rimlig mängd.

April 2011: Blodets meridian

Titel: Blodets meridian.
Författare: Cormac McCarthy, 1985.
Förlag: Bonnier Pocket, 2011.
Översättning: Ulf Gyllenhak.

Det är så blodigt, så fruktansvärt våldsamt. Ynglingen rider med skalpjägarna, under ledning av Glanton, och det dödas, våldtas och skalperas i en helt osannolik utsträckning. En blodig odyssé genom ett gudsförgätet landskap i norra Mexiko i mitten av 1800-talet.
Och så är det den olycksbådande domaren, Holden, som rider bland dem, kal och gigantisk. En samtidigt lockande och skrämmande mördare, som är upptagen med att dokumentera allt han förstör.

Jag älskar den här boken.