Etikettarkiv: Norstedts

Oktober 2012: Underbara dagar framför oss

Titel: Underbara dagar framför oss: en biografi om Olof Palme
Författare: Henrik Berggren
Förlag: Norstedts (2010)

Okej, jag borde ha varit klar med den här för ett par veckor sedan, men man kan inte få allt här i livet och 650 sidor Olof Palme tar sin lilla tid. Jag har inte läst särskilt mycket om Palme tidigare, och är väl egentligen lite för ung för att riktigt komma ihåg honom (jo, mordet är förstås ett av mina första minnen).
Hur som helst är Henrik Berggrens biografi otroligt imponerande, han lyckas sätta Palme i ett sammanhang och beskriva den svenska efterkrigstiden på ett alldeles utmärkt sätt. Min enda invändning är denna: jag fattar att Henrik Berggren vill gestalta situationer och personer och tidsandan. Han citerar tidningsartiklar, låtar, filmer, böcker. För det mesta gör han det med den äran. Ibland, särskilt mot slutet, blir det lite klumpigt.

Annonser

Juli 2011: Min kamp 1

Min Kamp 1Titel: Min kamp 1.
Författare: Karl Ove Knausgård.
Förlag: Pocketförlaget 2011, (första svenska utgåva Norstedts 2010).
Översättning: Rebecca Alsberg.

”…det var småsaker, men hade mitt liv någonsin bestått av något annat?”
Det måste krävas något alldeles särskilt av en författare som beslutar sig för att skriva en gigantisk självbiografi i sex delar. Karl Ove Knausgård har detta något, och precis som han skriver – det handlar om småsaker. Visserligen om stora saker också, första delen fokuserar på relationen till pappan, men allt är liksom nedbrutet till småsaker: cigaretterna han röker, de obskyra postpunkbanden han lyssnar på, de lite för tjocka skivorna av brunost.
Del ett är indelad i två: första delen handlar till stor del om uppväxten med pappan, som han aldrig kommer nära, aldrig blir riktigt klok på. Andra delen handlar om bestyren efter pappans död – diskbänks-, eller snarare, toagolvsrealism, när huset ska städas.
Och de som hyllar Min kamp har alldeles rätt. Jag ser fram emot del två och tänker att kanske, kanske kommer jag att läsa alla sex.

Musiken
Echo & the Bunnymen, Heaven Up Here (album, 1981)
Dire Straits, Telegraph Road (Love over gold, 1982)
Deep Purple, Smoke on the water (Machine Head, 1972)
Black Sabbath, Paranoid (Paranoid, 1970)
Santana, Black Magic Woman (Abraxas, 1970)
The Police, So Lonely (Outlandos d’Amour, 1978)
David Bowie, Ziggy Stardust (The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972)
David Bowie, Hang on to yourself (The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972)
David Bowie, Hunky Dory (album, 1971)
Iggy Pop, Lust for Life (album, 1977)
Frankie Goes to Hollywood, The power of love (Welcome to the Pleasuredome, 1984)
R.E.M., Murmur (album, 1983)
Green on Red, Green on Red (album, 1982)
Led Zeppelin, Led Zeppelin (album, 1969)******
Talking Heads, Talking Heads: 77 (album, 1977)
The Chameleons, Script of the Bridge (album, 1983)
The The, Soul Mining (album, 1983)
The Stranglers, Rattus Norvegicus (album, 1977)
The Police, Outlandos d’Amor (album, 1978)
Talking Heads, Remain in light (album, 1980)
David Bowie, Scary Monsters (and Super Creeps) (album, 1980)
Brian Eno & David Byrne, My Life in the Bush of Ghosts (album, 1981)
U2, October (album, 1981)
The Beatles, Rubber Soul (album, 1965)*******
Simple Minds, New Gold Dream (album, 1982)
Sonic Youth, Goo (album, 1990)
Madness, Our house (The rise & fall, 1982)
(Knausgård nämner även Dungen, Bruce Springsteen, Pink Floyd, Joe Dassin, Arja Saijonmaa, Johnny Cash, Elvis Presley, Bach, Vivaldi, Talk Talk, U2, Waterboys, Talking Heads, The Clash, The Police, The Specials, Teardrop Explodes, The Cure, Joy Division, New Order, The Chameleons, Simple Minds, Ultravox, The Aller Værste, The B52′s, Public Image Ltd, David Bowie, The Psychedelic Furs, Iggy Pop, Velvet Underground, Deep Purple, Rainbow, Gillian, Whitesnake, Black Sabbath, Ozzy Osbourne, Def Leppard, Judas Priest, Led Zeppelin, Dire Straits, Lava, Toto, Yngwie Malmsteen, Eddie van Halen, Ritchie Blackmore, Roxy Music, The Doors, Agnetha Fältskog, Pixies, Björk, Sixteen Horsepower, Massive Attack, Portishead, Blur, Leftfield, Supergrass, Mercury Rev, Queen, Wall of Voodoo, Tuxedomoon, Blaine L. Reininger, Undertones, Boo Radleys, Celine Dion och Eric Clapton, dock inga specifika låtar eller album).

Juni 2011: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Titel: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare: Haruki Murakami, 2007.
Förlag: Norstedts, pocketupplaga 2011.
Översättning: Eiko och Yukiko Duke.

En Facebookkompis låter sin app tala om varje gång han sprungit de sex kilometrarna runt sjön. En annan, som ständigt överskattar sin fysiska förmåga och ihärdighet, har börjat nedräkningen för 2012 års Göteborgsvarv. Det är uthållighetssporter som gäller nu för tiden. Christopher McDougalls Born to run hyllas och diskuteras på kultursidorna. I vintras skulle alla analysera längdskidåkningens själ efter Sverker Sörlins Kroppens geni.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kom på svenska i fjol och passar alldeles utmärkt in i trenden. På många sätt är det ju en självbiografi av Murakami, som handlar om skrivande och åldrande och tänkande och popmusik. Allt detta binds samman av hans löpande, något han började med ungefär samtidigt som han bestämde sig för att bli författare på heltid, och hans träning inför New York Marathon.

Jag är inte så förtjust i löpning. Jag tycker ofta dessutom att kulturanalyser av idrott blir lite löjliga (läs Arvid Jurjaks utmärkta artikel i Sydsvenskan från i våras om varför ingen skriver den stora innebandyromanen). Däremot är jag väldigt förtjust i Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det går inte att ta miste på Murakamis kärlek till springandet och den där kärleken smittar av sig. Inte så mycket så att jag någonsin kommer att bli någon löpare, men tillräckligt för att jag ska sluka den här boken.

Musiken
Lovin’ Spoonful, Daydream (album, 1966)**
Lovin’ Spoonful, Hums of the Lovin’ Spoonful (album, 1966)***
The Rolling Stones (I Can’t Get No) Satisfaction (Out of Our Heads, 1965)
The Beatles, Norwegian Wood (This Bird Has Flown) (Rubber Soul, 1965)****
The Rolling Stones, Beggar’s banquet (album, 1968)
Eric Clapton, Reptile (album, 2001)
V/A, America the beautiful (musiken skrevs 1910 av Samuel A. Ward, till en dikt av Katharine Lee Bates från 1895)*****
Mel Tormé, Autumn in New York (från musikalen Thumbs Up! som hade premiär 1934, Tormés inspelning är från 1964)
Brian Adams, 18 til I Die (18 til I Die, 1996)
Bill Conti/Rocky Orchestra, Gonna Fly Now (ledmotivet från Rocky, 1977)
(Murakami nämner även Red Hot Chili Peppers, Gorillaz, Beck, Beach Boys, Creedence Clearwater Revival, Neil Young, Duran Duran, John Lennon och Hall & Oates. Dock inga specifika låtar).

Böckerna jag inte läst, del II

Saker jag skulle vilja vara:
1. Jazzpianist.
2. Daniel Sjölin.

I kväll är Daniel Sjölin tillbaka i Babel. Han måste vara Sveriges stiligaste man. Och trevligaste. Så där beläst, så där intresserad, så där begåvad, så där… bra. I min bokhylla står hans Augustnominerade bok Världens sista roman (2007, Norstedts). Det kan också vara hans sista roman. 2009 sa han till SvD:

Det finns en lång lista skäl, men framför allt handlar det om ett val. Jag har kunnat välja ett annat yrke än författarens, alla har inte det valet (…) Jag vill inte sätta min familj i en extrem fattigdom bara för att pappa ska bli en europeisk intellektuell.

Bok: Världens sista roman.
Författare: Daniel Sjölin.
Sannolikhet att jag läser den i år: 76 procent.
Sannolikhet att jag läser den de närmaste 10 åren: 79 procent
Sannolikhet att jag läser den i min livstid: 89 procent.