Etikettarkiv: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Vinterns projekt: löpläsning

Jag har aldrig sprungit särskilt mycket. En gång i tiden klarade jag två och en halv kilometer, men det var länge sen (och inte särskilt lång distans). Nu har jag skaffat en app. Jag har tänkt mig att jag ska lära mig att springa fem kilometer. När jag kan det ska jag springa en mil. När jag kan det ska jag göra det på 55 minuter, det är tanken (allt detta dokumenteras på den här bloggen, men det är sannerligen inte intressant för någon förutom mig). Jag läste ju Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning och tänkte att jag borde prova. Sedan läste jag att Flea, ni vet han i Red Hot Chili Peppers, gillade Christopher McDougalls Born to run. Men det som fick mig att vilja springa över huvud taget var en intervju med Ben Gibbard, i Death Cab for Cutie, som berättade om när han sprang LA Marathon:

On the positive side, it was really an amazing experience to be running through my adopted hometown. The L.A. Marathon runs through all these neighborhoods, and to travel through them on foot is really a rare thing in L.A. I loved seeing all the people from every neighborhood out cheering, even in the rain, handing out orange slices and water.

Nåväl. Jag tänkte att jag skulle läsa lite löparlitteratur under vintern, så jag googlade fram några titlar. Några kommer jag att läsa. Har man andra förslag får man förstås tipsa här i en kommentar.

Jurek, Scott, Ultra running
McNab, Tom, Flanagans lopp
McDougall, Christopher, Born to run: Jakten på löpningens själ
Oates, Joyce Carol, Djur
Parker, Robert B, Early Autumn
Rasmusson, Ludvig, Spring för kärleken och livet
Stillitoe, Alan, Långdistanslöparens ensamhet

Juni 2011: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Titel: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare: Haruki Murakami, 2007.
Förlag: Norstedts, pocketupplaga 2011.
Översättning: Eiko och Yukiko Duke.

En Facebookkompis låter sin app tala om varje gång han sprungit de sex kilometrarna runt sjön. En annan, som ständigt överskattar sin fysiska förmåga och ihärdighet, har börjat nedräkningen för 2012 års Göteborgsvarv. Det är uthållighetssporter som gäller nu för tiden. Christopher McDougalls Born to run hyllas och diskuteras på kultursidorna. I vintras skulle alla analysera längdskidåkningens själ efter Sverker Sörlins Kroppens geni.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kom på svenska i fjol och passar alldeles utmärkt in i trenden. På många sätt är det ju en självbiografi av Murakami, som handlar om skrivande och åldrande och tänkande och popmusik. Allt detta binds samman av hans löpande, något han började med ungefär samtidigt som han bestämde sig för att bli författare på heltid, och hans träning inför New York Marathon.

Jag är inte så förtjust i löpning. Jag tycker ofta dessutom att kulturanalyser av idrott blir lite löjliga (läs Arvid Jurjaks utmärkta artikel i Sydsvenskan från i våras om varför ingen skriver den stora innebandyromanen). Däremot är jag väldigt förtjust i Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det går inte att ta miste på Murakamis kärlek till springandet och den där kärleken smittar av sig. Inte så mycket så att jag någonsin kommer att bli någon löpare, men tillräckligt för att jag ska sluka den här boken.

Musiken
Lovin’ Spoonful, Daydream (album, 1966)**
Lovin’ Spoonful, Hums of the Lovin’ Spoonful (album, 1966)***
The Rolling Stones (I Can’t Get No) Satisfaction (Out of Our Heads, 1965)
The Beatles, Norwegian Wood (This Bird Has Flown) (Rubber Soul, 1965)****
The Rolling Stones, Beggar’s banquet (album, 1968)
Eric Clapton, Reptile (album, 2001)
V/A, America the beautiful (musiken skrevs 1910 av Samuel A. Ward, till en dikt av Katharine Lee Bates från 1895)*****
Mel Tormé, Autumn in New York (från musikalen Thumbs Up! som hade premiär 1934, Tormés inspelning är från 1964)
Brian Adams, 18 til I Die (18 til I Die, 1996)
Bill Conti/Rocky Orchestra, Gonna Fly Now (ledmotivet från Rocky, 1977)
(Murakami nämner även Red Hot Chili Peppers, Gorillaz, Beck, Beach Boys, Creedence Clearwater Revival, Neil Young, Duran Duran, John Lennon och Hall & Oates. Dock inga specifika låtar).

Varför jag inte springer

Jag läser ju Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. På sidan 53 berättar han om sin första tid som joggare:

Ett bra tag efter att jag hade börjat springa, kunde jag inte springa särskilt länge. Jag tror att det rörde sig om tjugo, på sin höjd trettio, minuter. Sedan började jag flåsa högt, hjärtat bankade våldsamt och benen skakade. Det var inte mycket att göra åt saker, jag hade ju inte inte motionerat på allvar på så länge. Det kändes lite pinsamt att bli uttittad av grannarna när man sprang – på samma vis som det kändes pinsamt när någon presenterade en som ”Haruki Murakami (författare)” i någon text.

Jag har aldrig kommit förbi det där stadiet av blodsmak och flås. Jag har heller aldrig kommit förbi stadiet där mitt joggande är pinsamt att visa upp för grannarna. Jag har visserligen aldrig blivit presenterad som ”Haruki Murakami (författare)”, men nog skulle jag tycka att det var lite olustigt att bli det.

Just det, det var sommar också

Sommarpratarna presenterades ju i går, vilket det har bloggats en del om. Själv tänker jag, som alla andra, att det ska jag lyssna på. Sedan lyssnar jag väldigt sällan. I år tänker jag i alla fall att dom här ska jag lyssna på (eller podda):

26 juni: Torgny Lindgren
Under den tid då jag nästan inte läste böcker läste jag i alla fall ganska många Torgny Lindgren-böcker. Jag är mycket svag för honom och Pölsan (2002), Ormens väg på hälleberget (1982) och framförallt Hummelhonung (1995) hör till mina absoluta favoriter. Och så älskar jag att han pratar om mat i bestämd form.

1 juli: Thomas Johansson
Jag gillar ju som bekant popmusiken och Thomas Johansson (som ju startade EMA i slutet av 1960-talet) har varit med väldigt länge. Jag hoppas på anektdot-SM.

29 juli: Olof Wretling
Fullkomligt lysande i fullkomligt lysande Klungan. Och Mammas Nya Kille. Ska prata om männen i sitt liv.

6 augusti: Yukiko Duke
Hon är grym på att prata böcker, och hon var fantastisk under jordbävningskatastrofen i Japan. Förhoppningsvis har jag hunnit läsa Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som hon översatt, innan dess.

Leif GW (21 augusti) lär vara underhållande också. Och så tänkte jag att jag borde hinna med Min Kamp 1 innan Karl Ove Knausgård pratar (14 augusti).

I bokhandeln

20110610-171349.jpg

Vi åkte till den lilla staden. I den lilla staden finns en bokhandel som min morbror varje jul och födelsedag ger mig ett presentkort från. Den tillhör en av de stora kedjorna, men i mitten av 00-talet slarvade de med nån stämpel som gjorde att presentkorten var värdelösa i alla andra affärer. Well, idag gjorde jag av med födelsedagspresenten från 2003. Åtta pocketböcker och en pekbok blev det. Grattis på 23-årsdagen. Tacktack.