Etikettarkiv: Just kids

Todd

För andra gången på några veckor stöter jag på Todd Rundgrens platta Runt från 1970. I Just Kids berättar Patti Smith om hur hon hänger med Todd då (de träffades när han spelade in The Bands Stage Fright). I The Dirt berättar Nikki Sixx att han lyssnar på den.

Jag och min son har ägnat dagen åt den. Min son vill inte sluta dansa.

Annonser

Det drar iväg

Okej, det här med mitt listande av alla artister, låtar och album som nämns i böckerna jag läser. Listan tenderar att bli väldigt lång, inte minst när jag läser Patti Smiths självbiografi. Nu har jag i alla fall börjat på en andra sida på listan för att det ska bli någorlunda hanterbart. Spotifylistan är hur som helst en och samma. Just nu är det ungefär ett dygns musik.

Juli 2011: Just kids

Just kidsTitel: Just kids.
Författare: Patti Smith.
Förlag: Brombergs 2010.
Översättning: Ulla Danielsson.

Patti Smith flyttar från South Jersey till New York och är minst sagt lite vilsen. Där träffar hon Robert Mapplethorpe och de blir ett par, fast egentligen mycket mer än det. De är nån form av själsfränder och varandras musor och tillsammans kämpar de för att bli konstnärer. De bor i äckliga lägenheter tillsammans, är hungriga tillsammans och skapar tillsammans. De tar in på Chelsea Hotel och arbetar sig så sakteliga in i utkanten av kretsen kring Andy Warhol, hänger med Bob Dylans polare och sitter vid Janis Joplins knä när Kris Kristofferson för första gången spelar Me and Bobby McGee för henne. Och Jimi Hendrix klappar Patti Smith på axeln. Mapplethorpe (vars fotografier visas på Fotografiska i sommar, jävlar vad jag vill dit) snirklar sig fram mot fotokonsten och Patti Smith skriver och tecknar, innan hon blir rockstjärna också.

Det är en fantastisk historia, som hela tiden drivs framåt av vänskapen mellan Mappelthorpe och Smith. Det är en sorglig historia också. Och en mäktig who’s who över det sena sextiotalets artsyfartsy-scen i New York. Ibland, och det tänker jag beror på att jag inte förstår bättre, kan jag känna att det är lite väl pretentiöst också, fast det kan hon väl kosta på sig, Patti.

Musiken
Giacomo Puccini, Vissi d’arte (ur Tosca, 1900)
Bob Dylan, Blonde on Blonde (album, 1966)********
The Doors, Light my fire (The Doors, 1967)
The Beatles, Strawberry Fields Forever (singel med två A-sidor, den andra var Penny Lane, 1967)*********
John Coltrane, A Love Supreme (album, 1965)
Jefferson Airplane, White Rabbit (Surrealistic Pillow, 1967)**********
The Doors, Crystal ship (The Doors, 1967)
Bobbie Gentry Ode to Billie Joe (Ode to Billie Joe, 1967)
Eleanor Steber, Madame Butterfly (Giacomo Puccini, en inspelning med Metropolitan Opera Orchestra and Chorus under ledning av Max Rudolf, 1949)***********
The Rolling Stones Between the Buttons (album, 1967)
Tim Buckley, Phantasmagoria in Two (Goodbye and Hello, 1967)
The Byrds, So You Want to Be a Rock ‘n’ Roll Star (Younger Than Yesterday, 1967)
The Rolling Stones, Sympathy for the devil (Beggar’s Banquet, 1968)
Mitch Ryder and the Detroit Wheels, Devil with a Blue Dress on/Good Golly Miss Molly (Breakout!, 1966) (*)
Bob Dylan, Nashville Skyline (album, 1969) ************
The Excellents, Coney Island Baby (singel, 1962)
Tim Hardin, Black Sheep Boy (Tim Hardin 2, 1967)
Tim Hardin, How can you hang on to a dream? (Tim Hardin 1, 1966)
Bob Dylan, Bringing It All Back Home (album, 1965) *************
Crosby, Stills, Nash & Young, Ohio (singel,1970)
The Band, Stage Fright (album, 1970)
The Bluebelles, I Sold My Heart to the Junkman (singel, 1962)
Todd Rundgren, Runt (album, 1970)
The Holy Modal Rounders, Bird Song (The Moray Eels Eat The Holy Modal Rounders, 1968)
The Holy Modal Rounders, Blind rage (**)
The Dovells, Bristol stomp (singel, 1961)
Maureen Gray, Today’s the day (singel, 1961)
The Midnighters, Annie had a baby (singel, 1954)
Marvin Gaye, Trouble man (album 1972)
Big Youth, Screaming Target (album, 1972)
The Master Musicians of Joujouka Brian Jones Presents the Pipes of Pan at Joujouka (livealbum, inspelat 1968, utgivet 1971) **************
Richard Harris MacArthur Park (A Tramp Shining, 1968) ***************
Television, Marquee Moon (Marquee Moon, 1977)
Jimi Hendrix Experience, Hey Joe (singel, 1966)
Patti Smith, Horses (album, 1975)
Patti Smith Group, Because The night (Easter, 1978)
Patti Smith, Dream of Life (album, 1988)
Smith nämner också James Brown, Shirelles, Hank Ballard and the Midnighters, Beatles, Rolling Stones, Nina Simone, Jimi Hendrix, Albert Ayler, Billie Holiday, Paul Butterfield, Country Joe and the Fish, Tim Hardin, Bob Dylan, Lotte Lenya, Edith Piaf, John Lennon, Joan Baez, Vanilla Fudge, Tim Buckley, Eric Dolphy, Ornette Coleman, Janis Joplin, Buddy Holly, Syd Barrett, The Mamas and the Papas, George Kleinsinger, Virgil Thomson, Velvet Underground, Nico, Bob Neuwirth, John och Yoko, Johnny Winter, Hank Williams, Patty Waters, Clifton Chenier, Albert Ayler, Kurt Weill, Blind Willie McTell, Todd Rundgren, Billy Swan, Tom Paxton, Eric Andersen, Roger McGuinn, Kris Kristofferson, Jim Carroll, Charley Pride, Phil Spector, The Marvelettes, Miles Davis, The GTOs, Marianne Faithful, The Fugs, Blue Öyster Cult, New York Dolls, Big Youth and The Roys, Charles Aznavour, Cat Stevens, Phil Ochs, Bebe Buell, Peter Allen, Television, Jonathan Richman, Van Morrison, Lance Loud’s Mumps, John Cale och Frank Sinatra. Dock inga specifika låtar eller album.

Problem och trubbel

Okej, jag har en ganska trevlig läskväll. Patti Smith och Robert Mapplethorpe har precis flyttat in på Chelsea Hotel, Robert har inflammerat tandkött och gonorré och Patti åker till Brooklyn för att göra upp det sista med deras tidigare vicevärd, Jimmy Washington, på Clinton Street i Brooklyn.

Jag gick en sista gång uppför den branta stentrappan och jag visste att jag aldrig mer skulle återvända till Brooklyn. En kort stund stod jag utanför hans dörr och samlade mod för att knacka. Jag kunde höra att han Jimmy Washington spelade ”Devil in a Blue Dress” och att han talade med sin kvinna.

Mitt problem är Devil in a Blue Dress. Jag googlar. Devil in a Blue Dress är en ”hardboiled mystery novel” av Walter Mosley från 1990, filmatiserad 1995, alltså knappast det Patti Smiths ex-vicevärd lyssnade på 1969. Okej, tänker jag, det är kanske inte en så känd låt, jag får väl söka på All music guide. Den äldsta träffen är från Cypress Hill-dj:n Muggs solodebutalbum Soul Assassins från 1997. Där finns en låt som heter Devil in a Blue Dress, som La the Darkman är med på. Det var inte heller den låten Patti Smiths ex-vicevärd lyssnade på 1969.

Sedan hittar jag en samlingsskiva, eller snarare en box som heter Fright Night Halloween från 2008. Där finns Devil in a Blue Dress med, med Mitch Ryder. Mitch Ryder and the Detroit Wheels hade sin största framgång med ett medley av Good Golly Miss Molly och en låt som hette Devil with a blue dress on (fyra på den amerikanska singellistan) 1966. Det verkar vara samma låt, som också – tydligen – är känd som Devil with the blue dress on. Det skulle kunna vara den som Patti Smiths ex-vicevärd lyssnade på 1969. Eller originalinspelningen från 1964 med Shorty Long. Detta vet man inte, det är mitt problem. Jag får chansa helt enkelt. Vi kör på Mitch Ryder.

Strået, appen, desserten

Idag upptäckte jag ett jättelångt, grått skäggstrå. Jag drog ut det. Och så har jag börjat på Just Kids och tänkte att jag skulle ändra det här, men WordPressappen är inte så bra som jag hade hoppats eller så är jag inte så smart som jag trodde.
Well, vi sitter på en restaurang som har goda desserter och för kort spellista. Vi har hört Regina Spektor, Bob Dylan, David Bowie, Sweet Chariot och CSNY två gånger om.

Semestern

Vi ska åka till svärföräldrarna. Jag packar kalsonger och strumpor, eftersom jag blivit en sån som går runt i shorts även när det inte är särskilt varmt packar jag två par kortbyxor, och en veckas rena skjortor. Sedan var det de där böckerna. Det blir nog Just kids härnäst. Jag tror inte jag hinner klart med den innan jag kommer hem men jagg tänker att jag packar en till, fast jag vet inte om det blir Yarden eller Vi, de drunkade. Jag är övertygad om att jag inte hinner läsa ut den jag väljer, men man vill ju inte vara utan ifall det skulle hända. Jag packar ner Bossypants. Den kommer jag aldrig att hinna börja med, men om det skulle bli så vill man inte stå där utan något att läsa. Bäst att packa några alternativ, eftersom det är så långt fram i tiden att jag inte har en aning om vad jag är sugen på då.

Wellwell. Jag vet inte hur mycket bloggande det blir under de närmaste dagarna. Vi får se.

Sommarläsningen

På uppmaning av Lyran tänkte jag göra en liten lista för sommaren, sånt som jag tänkt mig att läsa. Well, så här ser det ut just nu:

1. En vänlig ondskas rika dräkt. Som jag skrivit tidigare har jag tänkt att ägna juni åt ondskan. Ann Heberleins En liten bok om ondska och mitt gamla dåliga samvete, Den banala ondskan av Hannah Arendt. Båda står inköpta i hyllan.

2. Julibiografierna. Patti Smith tar ju emot Polarpriset i höst. Innan dess ska jag ha tagit mig igenom Just kids (gjorde ett misslyckat försök i vintras). Min tjej fick Tina Feys Bossypants i Mors dag-present. Inte helt utan baktanke.

3. Augustibuller. Mer musik och mer biografi. Please Kill Me av Legs McNeil och Gillian McCain, The Dirt av Neil Strauss (ja, jag vet att det är pinsamt, men jag har inte läst den än) och hinner jag tänkte jag ta med Choosing Death: The Improbable History of Death Metal and Grindcore av Albert Mudrian.

Det kan förstås bli helt annorlunda också. Annat som borde bli läst: The Killing Joke av Alan Moore, Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari, Prins Charles känsla av Liv Strömquist, Moment 22 av Joseph Heller och tusen andra.