Etikettarkiv: Pocket

Att börja på nytt

Jag började ju läsa igen efter Earth hour i fjol. Sedan kom hösten och jag slutade igen. Så nu försöker jag igen, efter ännu en Earth hour. Jonathan Franzen försöker jag med (som jag tänkt läsa länge). Tillrättalägganden i pocket. En tredjedel in i boken tycker jag om det. Jag tycker mycket om att jag försöker igen. Jag får se om jag lyckas blogga om det också.

Två månader senare (eller att läsa andras bloggar)

Det har gått lite drygt två månader sedan jag postade mitt första inlägg här. En sak har jag lärt mig sedan dess: bokbloggosfären är en ovanligt trevlig del av internet. Här skrivs ord som ska sitta ihop ihop. Här är folk ofta relativt välformulerade, intresserade och vänliga mot varandra.

Jag tänkte att jag ska skapa mig en sån där bloggrulle och med tiden fylla på den med bloggar jag gillar. Den första blir ambitiösa Paperback lover som nån som heter Maria E driver. Hon verkar gilla litteraturpriser och har järnkollen på pocketutgivningen.

Böckerna jag inte läst, del I

Längst upp i bokhyllans pocketdel står den. På spaning efter den tid som flytt (Marcel Proust, 1913-1927, Albert Bonniers Förlag, 1993). Åtta pocketböcker i en box, sju delar och ett appendix. Jag köpte den på bokrean för några år sedan. Jag stod och köade utanför boklådan vid torget vid midnatt och framför mig stod det en kvinna som hade tagit med sig en stor resväska på hjul och en lång inköpslista.
Jag hörde ju hur hon frågade efter det enda exemplaret som boklådan vid torget tagit in. Jag hörde ju hur expediten sa var den stod.Så jag gick dit. Kvinnan med den stora resväskan hade inte en chans. Väskan fastnade i snäva hörn och på lastpallar med reade kokböcker.
Hon tittade långt efter mig, kvinnan med resväskan, när jag vägde boxen i min hand och gick för att betala. Det kunde hon gott göra tänkte jag.

Jag började läsa. Det snurrades i nån säng. Sida efter sida. Det kändes som flera hundra och när han ännu inte ätit den jävla kakan gav jag upp. Olof Lagercrantz tröstar en smula (Om konsten att läsa och skriva, 1985)

Det finns författare som glömt att läsaren är medskapare. Två av seklets litterära superhjältar, Marcel Proust och James Joyce, förbrukar allt syre själva. Ingen förmår läsa mer än en liten bit i taget av På spaning efter den tid som flytt eller Odyssevs utan att få kvävningssymptom. Dessa två har tagit livet av den gammaldags berättarkonsten och dess gemenskap. Kommentatorerna är fler än de som orkar igenom. Fulländning eller förfallstecken – vad ni önskar!

Bok: På spaning efter den tid som flytt.
Författare: Marcel Proust.
Sannolikhet att jag läser den (alla sju banden) i år: 2,4 procent
Sannolikhet att jag läser den de närmaste 10 åren: 8,6 procent
Sannolikhet att jag läser den i min livstid: 23,5 procent.