Etikettarkiv: Sydsvenskan

Vem drunknade?

Jag läser om Ooof boks Danmarksemester och blir svårt sugen på Carsten Jensens Vi, de drunknade som jag köpte under någon av junis köpexcesser. Jag läser en gammal Sydsvenskan-intervju med Carsten Jensen och blir ännu mer sugen.
Så långt hade jag bloggat i går. Sedan fanns inte Ooof bok när jag skulle länka till inlägget. Eller snarare, det visade sig att det som drunknat var Ooof boks Surftown-server. Den danska Surftown-servern. Kongenialt!, tänker jag att man kanske kan tänka. Nu finns i alla fall bloggen på torra land (eller internet). Och jag är fortfarande sugen på Jensen. Kanske snart.

Limerick-dagen

Nämen, här sitter jag och googlar limerickar. Anledningen är Hasse Alfredsons stundande 80-årsdag och Sydsvenskan drar till med en limerickingress. Hittar i alla fall nån som kallar sig för Absolut citron och som verkar ha ett neurotiskt förhållande till upphovsrättslagen. Det får man förstås ha, särskilt när han/hon publicerar den här eleganta meta-limericken:

Den välkända flickan från Gränna
som flöt ur Hans Alfredsons penna
gör ännu succé
ty minst 33
varianter finns nu av denna.

Juni 2011: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Titel: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare: Haruki Murakami, 2007.
Förlag: Norstedts, pocketupplaga 2011.
Översättning: Eiko och Yukiko Duke.

En Facebookkompis låter sin app tala om varje gång han sprungit de sex kilometrarna runt sjön. En annan, som ständigt överskattar sin fysiska förmåga och ihärdighet, har börjat nedräkningen för 2012 års Göteborgsvarv. Det är uthållighetssporter som gäller nu för tiden. Christopher McDougalls Born to run hyllas och diskuteras på kultursidorna. I vintras skulle alla analysera längdskidåkningens själ efter Sverker Sörlins Kroppens geni.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kom på svenska i fjol och passar alldeles utmärkt in i trenden. På många sätt är det ju en självbiografi av Murakami, som handlar om skrivande och åldrande och tänkande och popmusik. Allt detta binds samman av hans löpande, något han började med ungefär samtidigt som han bestämde sig för att bli författare på heltid, och hans träning inför New York Marathon.

Jag är inte så förtjust i löpning. Jag tycker ofta dessutom att kulturanalyser av idrott blir lite löjliga (läs Arvid Jurjaks utmärkta artikel i Sydsvenskan från i våras om varför ingen skriver den stora innebandyromanen). Däremot är jag väldigt förtjust i Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det går inte att ta miste på Murakamis kärlek till springandet och den där kärleken smittar av sig. Inte så mycket så att jag någonsin kommer att bli någon löpare, men tillräckligt för att jag ska sluka den här boken.

Musiken
Lovin’ Spoonful, Daydream (album, 1966)**
Lovin’ Spoonful, Hums of the Lovin’ Spoonful (album, 1966)***
The Rolling Stones (I Can’t Get No) Satisfaction (Out of Our Heads, 1965)
The Beatles, Norwegian Wood (This Bird Has Flown) (Rubber Soul, 1965)****
The Rolling Stones, Beggar’s banquet (album, 1968)
Eric Clapton, Reptile (album, 2001)
V/A, America the beautiful (musiken skrevs 1910 av Samuel A. Ward, till en dikt av Katharine Lee Bates från 1895)*****
Mel Tormé, Autumn in New York (från musikalen Thumbs Up! som hade premiär 1934, Tormés inspelning är från 1964)
Brian Adams, 18 til I Die (18 til I Die, 1996)
Bill Conti/Rocky Orchestra, Gonna Fly Now (ledmotivet från Rocky, 1977)
(Murakami nämner även Red Hot Chili Peppers, Gorillaz, Beck, Beach Boys, Creedence Clearwater Revival, Neil Young, Duran Duran, John Lennon och Hall & Oates. Dock inga specifika låtar).

HP6

Jag läste de första tre böckerna av Harry Potter en sommar. Nu är det nummer sex som gäller och Robert McCrum skriver roligt om lanseringen i sin anmälan i Sydsvenskan.