Etikettarkiv: Born to run

September 2012: Born to run

Titel: Born to run
Författare: Christopher McDougall (2010)
Förlag: Månpocket (2012)
Översättning: Johan Nilsson

Det här är den bästa boken om löpning, säger min kompis som springer marathon. Det är mycket möjligt. Christopher McDougall skriver hur som helst ett alldeles lysande reportage om det där med löpning, med fokus på Tarahumara-folket i Mexiko. Han skriver om barfotalöpning och ultralopp och uppbyggda hälar. Det är inte så enkelt, säger min maratonvän, men det är väldigt intressant.
Inte minst det där om evolutionen. Att vi är byggda för att springa, inte snabbast men längst. Att vi kan svettas och andas som vi vill. Att vi kan springa ihjäl en antilop.

Annonser

Speedmetal?

Jag läser Born to Run. Det är så där som en riktigt bra reportage ska vara. Däremot är det oerhört tunnsått med musikreferenserna. Jag hade väl inte väntat mig särskilt många, men med tanke på att Murakami öste på med popmusik så tänkte jag att kanske ändå. Well, Christopher McDougall är inte Murakami. Efter 166 lästa sidor är de musikaliska inslagen två. 1) En Taramuhara-pojke har Beatles-frisyr. 2) För några år sedan dök en ny extremlöpartyp upp, med bland andra Karl Meltzer som vann Hardrock-race (100 miles) med Strangelove i lurarna.

Karl Meltzer verkar, upptäcker jag efter lite googling, vara en 45-åring från Utah som kallas Speedgoat Karl. Han har en hemsida där han allra mest visar upp alla sina sponsorer. Jag har ingen aning om vad Strangelove är för ett band. Det är från Vermont, står det här, och således är det inte alternativrockbandet från Bristol. Det funkar uppenbarligen för Karl, som för övrigt spelar White Stripes i en video på sin hemsida.

Vinterns projekt: löpläsning

Jag har aldrig sprungit särskilt mycket. En gång i tiden klarade jag två och en halv kilometer, men det var länge sen (och inte särskilt lång distans). Nu har jag skaffat en app. Jag har tänkt mig att jag ska lära mig att springa fem kilometer. När jag kan det ska jag springa en mil. När jag kan det ska jag göra det på 55 minuter, det är tanken (allt detta dokumenteras på den här bloggen, men det är sannerligen inte intressant för någon förutom mig). Jag läste ju Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning och tänkte att jag borde prova. Sedan läste jag att Flea, ni vet han i Red Hot Chili Peppers, gillade Christopher McDougalls Born to run. Men det som fick mig att vilja springa över huvud taget var en intervju med Ben Gibbard, i Death Cab for Cutie, som berättade om när han sprang LA Marathon:

On the positive side, it was really an amazing experience to be running through my adopted hometown. The L.A. Marathon runs through all these neighborhoods, and to travel through them on foot is really a rare thing in L.A. I loved seeing all the people from every neighborhood out cheering, even in the rain, handing out orange slices and water.

Nåväl. Jag tänkte att jag skulle läsa lite löparlitteratur under vintern, så jag googlade fram några titlar. Några kommer jag att läsa. Har man andra förslag får man förstås tipsa här i en kommentar.

Jurek, Scott, Ultra running
McNab, Tom, Flanagans lopp
McDougall, Christopher, Born to run: Jakten på löpningens själ
Oates, Joyce Carol, Djur
Parker, Robert B, Early Autumn
Rasmusson, Ludvig, Spring för kärleken och livet
Stillitoe, Alan, Långdistanslöparens ensamhet

Juni 2011: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Titel: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare: Haruki Murakami, 2007.
Förlag: Norstedts, pocketupplaga 2011.
Översättning: Eiko och Yukiko Duke.

En Facebookkompis låter sin app tala om varje gång han sprungit de sex kilometrarna runt sjön. En annan, som ständigt överskattar sin fysiska förmåga och ihärdighet, har börjat nedräkningen för 2012 års Göteborgsvarv. Det är uthållighetssporter som gäller nu för tiden. Christopher McDougalls Born to run hyllas och diskuteras på kultursidorna. I vintras skulle alla analysera längdskidåkningens själ efter Sverker Sörlins Kroppens geni.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kom på svenska i fjol och passar alldeles utmärkt in i trenden. På många sätt är det ju en självbiografi av Murakami, som handlar om skrivande och åldrande och tänkande och popmusik. Allt detta binds samman av hans löpande, något han började med ungefär samtidigt som han bestämde sig för att bli författare på heltid, och hans träning inför New York Marathon.

Jag är inte så förtjust i löpning. Jag tycker ofta dessutom att kulturanalyser av idrott blir lite löjliga (läs Arvid Jurjaks utmärkta artikel i Sydsvenskan från i våras om varför ingen skriver den stora innebandyromanen). Däremot är jag väldigt förtjust i Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det går inte att ta miste på Murakamis kärlek till springandet och den där kärleken smittar av sig. Inte så mycket så att jag någonsin kommer att bli någon löpare, men tillräckligt för att jag ska sluka den här boken.

Musiken
Lovin’ Spoonful, Daydream (album, 1966)**
Lovin’ Spoonful, Hums of the Lovin’ Spoonful (album, 1966)***
The Rolling Stones (I Can’t Get No) Satisfaction (Out of Our Heads, 1965)
The Beatles, Norwegian Wood (This Bird Has Flown) (Rubber Soul, 1965)****
The Rolling Stones, Beggar’s banquet (album, 1968)
Eric Clapton, Reptile (album, 2001)
V/A, America the beautiful (musiken skrevs 1910 av Samuel A. Ward, till en dikt av Katharine Lee Bates från 1895)*****
Mel Tormé, Autumn in New York (från musikalen Thumbs Up! som hade premiär 1934, Tormés inspelning är från 1964)
Brian Adams, 18 til I Die (18 til I Die, 1996)
Bill Conti/Rocky Orchestra, Gonna Fly Now (ledmotivet från Rocky, 1977)
(Murakami nämner även Red Hot Chili Peppers, Gorillaz, Beck, Beach Boys, Creedence Clearwater Revival, Neil Young, Duran Duran, John Lennon och Hall & Oates. Dock inga specifika låtar).