Etikettarkiv: New York

Mars 2013: Den store Gatsby

den-store-gatsbyTitel: Den store Gatsby
Författare: F Scott Fitzgerald (1925)
Förlag: Novapress/Bakhåll(2010)
Översättning: Christian Ekvall

Återigen är det en sån där bok som det känns som om det är svårt att säga något om som inte redan sagts. Nick Carraway kommer i alla fall till New York och flyttar in i West Egg (tydligen Great Neck på Long Island) där han råkar bli granne med Jay Gatsby. Gatsby har så fina fester och det är tjugotal och jazz och allt.
Nu känns visserligen Den store Gatsby lite för tidlös för att bara handla om tjugotal, det känns som om historien har bäring oavsett tidsålder.

Musiken
Vladimir Tostoff , The world history of jazz  (se mer här)
Ted Snyder, Harry B. Smith, Francis Wheeler (upphov), The Sheik of Araby
Louis Hirsch, The Love Nest
Richard A. Whiting, Raymond B. Egan och Gus Kahn (upphov), Ain’t we got fun?
Paul Whiteman and his Orchestra, Three O’Clock in the Morning
Felix Mendelssohn, Bröllopsmarsch
Gilda Gray, Beale street blues
Ethelbert Nevin (upphov), The rosary

Vladimir Tostoffs The Jazz History of the World

”Mina damer och herrar”, ropade [orkesterledaren]. ”På herr Gatsbys begäran ska vi nu spela herr Vladimir Tostoffs senaste verk, som fick så mycket uppmärksamhet vid framförandet i Carnegie Hall tidigare i maj. Den som har läst tidningarna vet vilken sensation det var”. Han log skämtsamt nedlåtande och tillade: ”En verklig sensation!”. Varpå alla skrattade.
”Stycket är känt som”, avslutade han med eftertryck ”Jazzens världshistoria av Vladimir Tostoff!”
Jag uppfattade aldrig hur herr Tostoffs komposition lät, för just om den började spelas fick jag syn på Gatsby, som stod ensam på marmortrappan och tittade på det ena sällskapet efter det andra med gillande blick. […] När ”Jazzens världshistoria” var färdigspelad lutade de kvinnliga gästerna sina huvuden mot männens axlar på ett valpigt, tillgivet sätt eller föll baklänges in i famnen på dem eller rent av in i hela sällskap, trygga i sin övertygelse om att någon skulle rädda dem i fallet – men det var ingen som föll baklänges i Gatsbys famn, inget franskbobbat hår som rörde vid Gatbys axel och inga sångkvartetter som stämde upp till Gatsbys ära.

Paul Whiteman 1921

Paul Whiteman 1921

På sidan 54 droppar F Scott Fitzgerald den första specifika musiken i Den store Gatsby, Vladimir Tostoffs Jazzens världshistoria, eller The Jazz History of the World. Det är en hittepå-kompositör och ett hittepå-verk (tydligen nämns tre riktiga låtar senare; The Sheik of Araby, Ain’t We Got Fun? och Three O’Clock in the Morning).
Det verkar också som om folk har ägnat ganska mycket tankemöda åt att gissa vad Fitzgerald ville ha sagt med Jazzens världshistoria. Jag vet ju inte vad förstås.

George Gershwin 1937

George Gershwin 1937

Hur som helst verkar ganska många överens om att förebilden för orkesterledaren är Paul Whiteman  (The Oxford Companion to Jazz, ukelelevirtuosen Ian Whitcomb  med flera). Whiteman höll en konsert i Aeolian Hall i New York i februari 1924. Han kallade den An Experiment in Modern Music. Där framfördes George Gershwins Rhapsody in Blue för första gången. Så Gershwin skulle vara Tostoff. Det låter inte helt otroligt, det är ju jazz age och allt.

Max Liebermann

Richard Strauss 1918

Sen hittar jag en artikel från 1987 i English Language Notes (word-dokument) där en Darrel Mansell går på ett helt annat spår, han tror att det är den gamle tysken Richard Strauss som är förebilden. Strauss ska ha gjort en välbesökt och uppmärksammad turné i USA 1921, där han bland annat spelade sin dänga Also spracht ZarathustraBara den, tycker Mansell, skulle kunna göra anspråk på att vara soundtracket till världshistorien (vilket den ju på ett sätt är i Stanley Kubriks År 2001 – ett rymdäventyr).  Den är ju inspirerad av Friedrich Nietzsche och tydligen gillade Fitzgerald att droppa Nietzsche-referenser.

Well, jag vet inte jag. Men det blev ett litet google-äventyr. Och antagligen mitt längsta inlägg hittills.

Juli 2011: Just kids

Just kidsTitel: Just kids.
Författare: Patti Smith.
Förlag: Brombergs 2010.
Översättning: Ulla Danielsson.

Patti Smith flyttar från South Jersey till New York och är minst sagt lite vilsen. Där träffar hon Robert Mapplethorpe och de blir ett par, fast egentligen mycket mer än det. De är nån form av själsfränder och varandras musor och tillsammans kämpar de för att bli konstnärer. De bor i äckliga lägenheter tillsammans, är hungriga tillsammans och skapar tillsammans. De tar in på Chelsea Hotel och arbetar sig så sakteliga in i utkanten av kretsen kring Andy Warhol, hänger med Bob Dylans polare och sitter vid Janis Joplins knä när Kris Kristofferson för första gången spelar Me and Bobby McGee för henne. Och Jimi Hendrix klappar Patti Smith på axeln. Mapplethorpe (vars fotografier visas på Fotografiska i sommar, jävlar vad jag vill dit) snirklar sig fram mot fotokonsten och Patti Smith skriver och tecknar, innan hon blir rockstjärna också.

Det är en fantastisk historia, som hela tiden drivs framåt av vänskapen mellan Mappelthorpe och Smith. Det är en sorglig historia också. Och en mäktig who’s who över det sena sextiotalets artsyfartsy-scen i New York. Ibland, och det tänker jag beror på att jag inte förstår bättre, kan jag känna att det är lite väl pretentiöst också, fast det kan hon väl kosta på sig, Patti.

Musiken
Giacomo Puccini, Vissi d’arte (ur Tosca, 1900)
Bob Dylan, Blonde on Blonde (album, 1966)********
The Doors, Light my fire (The Doors, 1967)
The Beatles, Strawberry Fields Forever (singel med två A-sidor, den andra var Penny Lane, 1967)*********
John Coltrane, A Love Supreme (album, 1965)
Jefferson Airplane, White Rabbit (Surrealistic Pillow, 1967)**********
The Doors, Crystal ship (The Doors, 1967)
Bobbie Gentry Ode to Billie Joe (Ode to Billie Joe, 1967)
Eleanor Steber, Madame Butterfly (Giacomo Puccini, en inspelning med Metropolitan Opera Orchestra and Chorus under ledning av Max Rudolf, 1949)***********
The Rolling Stones Between the Buttons (album, 1967)
Tim Buckley, Phantasmagoria in Two (Goodbye and Hello, 1967)
The Byrds, So You Want to Be a Rock ‘n’ Roll Star (Younger Than Yesterday, 1967)
The Rolling Stones, Sympathy for the devil (Beggar’s Banquet, 1968)
Mitch Ryder and the Detroit Wheels, Devil with a Blue Dress on/Good Golly Miss Molly (Breakout!, 1966) (*)
Bob Dylan, Nashville Skyline (album, 1969) ************
The Excellents, Coney Island Baby (singel, 1962)
Tim Hardin, Black Sheep Boy (Tim Hardin 2, 1967)
Tim Hardin, How can you hang on to a dream? (Tim Hardin 1, 1966)
Bob Dylan, Bringing It All Back Home (album, 1965) *************
Crosby, Stills, Nash & Young, Ohio (singel,1970)
The Band, Stage Fright (album, 1970)
The Bluebelles, I Sold My Heart to the Junkman (singel, 1962)
Todd Rundgren, Runt (album, 1970)
The Holy Modal Rounders, Bird Song (The Moray Eels Eat The Holy Modal Rounders, 1968)
The Holy Modal Rounders, Blind rage (**)
The Dovells, Bristol stomp (singel, 1961)
Maureen Gray, Today’s the day (singel, 1961)
The Midnighters, Annie had a baby (singel, 1954)
Marvin Gaye, Trouble man (album 1972)
Big Youth, Screaming Target (album, 1972)
The Master Musicians of Joujouka Brian Jones Presents the Pipes of Pan at Joujouka (livealbum, inspelat 1968, utgivet 1971) **************
Richard Harris MacArthur Park (A Tramp Shining, 1968) ***************
Television, Marquee Moon (Marquee Moon, 1977)
Jimi Hendrix Experience, Hey Joe (singel, 1966)
Patti Smith, Horses (album, 1975)
Patti Smith Group, Because The night (Easter, 1978)
Patti Smith, Dream of Life (album, 1988)
Smith nämner också James Brown, Shirelles, Hank Ballard and the Midnighters, Beatles, Rolling Stones, Nina Simone, Jimi Hendrix, Albert Ayler, Billie Holiday, Paul Butterfield, Country Joe and the Fish, Tim Hardin, Bob Dylan, Lotte Lenya, Edith Piaf, John Lennon, Joan Baez, Vanilla Fudge, Tim Buckley, Eric Dolphy, Ornette Coleman, Janis Joplin, Buddy Holly, Syd Barrett, The Mamas and the Papas, George Kleinsinger, Virgil Thomson, Velvet Underground, Nico, Bob Neuwirth, John och Yoko, Johnny Winter, Hank Williams, Patty Waters, Clifton Chenier, Albert Ayler, Kurt Weill, Blind Willie McTell, Todd Rundgren, Billy Swan, Tom Paxton, Eric Andersen, Roger McGuinn, Kris Kristofferson, Jim Carroll, Charley Pride, Phil Spector, The Marvelettes, Miles Davis, The GTOs, Marianne Faithful, The Fugs, Blue Öyster Cult, New York Dolls, Big Youth and The Roys, Charles Aznavour, Cat Stevens, Phil Ochs, Bebe Buell, Peter Allen, Television, Jonathan Richman, Van Morrison, Lance Loud’s Mumps, John Cale och Frank Sinatra. Dock inga specifika låtar eller album.

New York New York (eller att läsa andras bloggar)

Jag började ju fylla på min bloggrulle här i förra veckan. Den här veckan gillar jag särskilt Malmöbloggen Stringhyllan, för Stringhyllan har varit i New York. Där skulle jag också vilja vara.