Etikettarkiv: En liten bok om ondska

Juni 2011: En liten bok om ondska

Titel: En liten bok om ondska.
Författare: Ann Heberlein, 2010.
Förlag: Bonnier, pocketupplaga, 2011.

Ann Heberleins En liten bok om ondska är just det, en trehundra sidor diskussion om vad ondska kan tänkas vara, vad den kommer sig av och vad den gör med människorna.
Heberlein navigerar genom ondskans idéhistoria och det är en styrka att Kill Bill och Lisbet Salander har lika naturliga platser i boken som Nietzsche och Kant.
Ibland tycker jag mig ana lite slarv i detaljerna (smällde de inte atombomben efter att Tyskland kapitulerat) men för det mesta är En liten bok om ondska alldeles lysande. En lättillgänglig diskussion om nåt som är så svårdiskuterat. Ser mycket fram emot att läsa Hannah Arendt efter det här.

Musiken:
Morrissey, Sister, I’m a Poet (b-sida, Everyday Is Like Sunday, 1988)

Annonser

Ondskan och barnen

Det är inte alls så regnigt som väderapparna säger, men vi ligger inne i stugan och läser. Jag läser Ann Heberleins En liten bok om ondska, kapitlet om onda barn. Hon skriver om Vi måste prata om Kevin och har förstås alldeles rätt i att förklaringen att vissa barn föds onda är djupt otillfredställande.

…vi måste tala om ondskan och vilka motiv och orsaker som driver en människa att mörda, men den förklaring Shriver serverar är helt enkelt inte någon särskilt bra förklaring. Hennes förklaring är för enkel – och för svår. Den sortens förklaringar inbaggar människor i tron att det inte är möjligt att förebygga ondska eller förändra människor och deras omständigheter.

Nu läste jag kanske annorlunda, men jag upplevde det inte som att Lionel Shriver gav riktigt så klara förklaringar. Eller så läste jag bara för slarvigt.

Smartarse-pop

Jag fyller långsamt på min lista över musiken jag stöter på i böckerna. Man får säga att vissa böcker är mer musikaliska än andra, och det är inte utan att jag blir lite nöjd över att faktiskt hitta en låt i Ann Heberleins En liten bok om ondska. Det är förstås Morrissey, popstjärnan för poeter, författare och gymnasiesvåringar. Douglas Coupland döpte till exempel sin Girlfriend in a coma (1998) efter en The Smiths-singel med samma namn (från Strangeways, Here we come, 1987, Spotify). John Ajvide Lindqvist har Morrissey med lite överallt, inte minst har han snott titeln till Låt den rätte komma in (Let the right one slip in, från återutgåvan av Viva Hate 1997, Spotify) av honom.
Moz har ju Oscar Wilde på sin sida (och Keats och Yeats är på din) i Cemetry Gates (från The Queen is dead, 1986, Spotify). I omslaget till Belle and Sebastians senaste platta, Write about Love (2010) ligger de och läser just Keats och Yeats. Sånt uppskattar jag.

Och så tänker jag på en Guardianintervju jag läste med Scritti Polittis Green Gartside (länk). Intervjun börjar med en beskrivning av hur Gartside fått signera filosofiavhandlingar som inspirerats av hans musik.
”The ratio of tactically deployed pop banality to smartarse references to Kant and Gramsci was occasionally uncomfortably high”, säger Gartside.
Sånt uppskattar jag också.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men man undrar ju: gillar alla författare Moz?

Sommarläsningen

På uppmaning av Lyran tänkte jag göra en liten lista för sommaren, sånt som jag tänkt mig att läsa. Well, så här ser det ut just nu:

1. En vänlig ondskas rika dräkt. Som jag skrivit tidigare har jag tänkt att ägna juni åt ondskan. Ann Heberleins En liten bok om ondska och mitt gamla dåliga samvete, Den banala ondskan av Hannah Arendt. Båda står inköpta i hyllan.

2. Julibiografierna. Patti Smith tar ju emot Polarpriset i höst. Innan dess ska jag ha tagit mig igenom Just kids (gjorde ett misslyckat försök i vintras). Min tjej fick Tina Feys Bossypants i Mors dag-present. Inte helt utan baktanke.

3. Augustibuller. Mer musik och mer biografi. Please Kill Me av Legs McNeil och Gillian McCain, The Dirt av Neil Strauss (ja, jag vet att det är pinsamt, men jag har inte läst den än) och hinner jag tänkte jag ta med Choosing Death: The Improbable History of Death Metal and Grindcore av Albert Mudrian.

Det kan förstås bli helt annorlunda också. Annat som borde bli läst: The Killing Joke av Alan Moore, Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari, Prins Charles känsla av Liv Strömquist, Moment 22 av Joseph Heller och tusen andra.

En lantlig ondska om sommaren

Vi var i en liten köping på landet idag och gick in i den lokala bokhandeln. Där hittade jag Ann Heberleins En liten bok om ondska som pocket. Det ska bli, tänkte jag, en del i mitt lilla sommarondsketema. När blomstertid nu kommer ska jag ta mig an den och mitt gamla dåliga samvete, Hannah Arendts Den banala ondskan. Det blir en bra sommar.