Etikettarkiv: Bossypants

Juli 2011: Bossypants

Titel: Bossypants.
Författare: Tina Fey.
Förlag: Sphere 2011.

Okej, jag hade ganska stora förhoppningar på Bossypants, för jag gillar ju verkligen Tina Fey och jag gillar verkligen 30 Rock. Därför känns det lite tråkigt att Bossypants liksom bara driver fram utan varken mening eller mål. Ibland är det roligt. Ibland ska det vara roligt. Ibland ska det… ja, jag vet inte riktigt vad det ska vara.

Jag hade nog hoppats på fler inblickar bakom kulisserna på SNL och jag hade hoppats på fler skratt. Några gånger är det riktigt bra, som när Amy Poehler snoppar av Jimmy Fallon, men det som hänger kvar så här i efterhand är kapitlet om de där sex veckorna Fey spelade Sarah Palin. Å andra sidan har väl SNL inte varit roligare än så på många år.

Musiken
Neil Diamond, Song Sung Blue (Moods, 1972)
Jethro Tull, Minstrel in the Gallery (album, 1975)
Olivia Newton-John and ELO, Xanadu (soundtrack, 1980)
Leslie Bricusse Fill the World With Love (från filmen Goodbye, Mr Chips, 1969)
Pratt & McClain, Happy Days (1976)*****
Peter Gabriel, In Your Eyes (So, 1986)******
Van Morrison, And it stoned me (Moondance, 1970)
Whitney Houston, I will always love you (Bodyguard OST, 1992)
Dionne Warwick mfl, That’s what friends are for (Friends, 1985)
We’d Like to Thank You Herbert Hoover (ur musikalen Annie, 1977)
Wilson Phillips Hold on (Wilson Phillips,1990)
Gretchen Wilson, Redneck Woman (Here for the Party, 2004)
Fey nämner också Linda Ronstadt, Anacani, JLo, Beyoncé, Rihanna, Liza Minnelli, Olivia Newton-John, Kanye West, Tina Turner******, Taylor Swift, Lionel Hampton, The Beach Boys, Bon Jovi, Beastie Boys, Velvet Underground, Jessica Simpson, Madonna, Gwen Stefani, Ringo Starr, Courtney Love, Queen Latifah, Bret Michaels, Judy Garland och Aerosmith

Annonser

Trubbel

Okej, jag har stött på musikproblem igen. Tina Fey skriver i Bossypants:

I’m the kind of person who likes to feel like part of à community. I will make strange bedfellows rather than have no bedfellows. In high school I had this friend for a while named Dawn. We were sitting around my house watching MTV one day when a Tina Turner video came on. On the stage behind Tina Turner was a set of giant letters spelling out TINA.
DAWN: Wow. Can you even imagine seeing your name that big?
ME: Yeah, well, that is my name.
DAWN: What? Oh. Yeah.

Jag förbannar mina bristande kunskaper om Tina Turner. Efter en förmiddag av snabbspolade musikvideor vet jag fortfarande inte vilken hon menar.

Semestern

Vi ska åka till svärföräldrarna. Jag packar kalsonger och strumpor, eftersom jag blivit en sån som går runt i shorts även när det inte är särskilt varmt packar jag två par kortbyxor, och en veckas rena skjortor. Sedan var det de där böckerna. Det blir nog Just kids härnäst. Jag tror inte jag hinner klart med den innan jag kommer hem men jagg tänker att jag packar en till, fast jag vet inte om det blir Yarden eller Vi, de drunkade. Jag är övertygad om att jag inte hinner läsa ut den jag väljer, men man vill ju inte vara utan ifall det skulle hända. Jag packar ner Bossypants. Den kommer jag aldrig att hinna börja med, men om det skulle bli så vill man inte stå där utan något att läsa. Bäst att packa några alternativ, eftersom det är så långt fram i tiden att jag inte har en aning om vad jag är sugen på då.

Wellwell. Jag vet inte hur mycket bloggande det blir under de närmaste dagarna. Vi får se.

Uppladdningen

På Landet läser man gamla tidningar. Till exempel Vanity Fair från 2009, när de hade Tina Fey på omslaget. Jag tänker att det är en bra uppladdning för Bossypants, vårt exemplar blev ledig i dag. Det är ett väldigt tjat om Feys halvtyska bakgrund (som får förklara hennes ordningssinne), men ganska mycket handlar om hennes Sarah Palin-imitation i SNL, som ju var på tapeten då.

Sommarläsningen

På uppmaning av Lyran tänkte jag göra en liten lista för sommaren, sånt som jag tänkt mig att läsa. Well, så här ser det ut just nu:

1. En vänlig ondskas rika dräkt. Som jag skrivit tidigare har jag tänkt att ägna juni åt ondskan. Ann Heberleins En liten bok om ondska och mitt gamla dåliga samvete, Den banala ondskan av Hannah Arendt. Båda står inköpta i hyllan.

2. Julibiografierna. Patti Smith tar ju emot Polarpriset i höst. Innan dess ska jag ha tagit mig igenom Just kids (gjorde ett misslyckat försök i vintras). Min tjej fick Tina Feys Bossypants i Mors dag-present. Inte helt utan baktanke.

3. Augustibuller. Mer musik och mer biografi. Please Kill Me av Legs McNeil och Gillian McCain, The Dirt av Neil Strauss (ja, jag vet att det är pinsamt, men jag har inte läst den än) och hinner jag tänkte jag ta med Choosing Death: The Improbable History of Death Metal and Grindcore av Albert Mudrian.

Det kan förstås bli helt annorlunda också. Annat som borde bli läst: The Killing Joke av Alan Moore, Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari, Prins Charles känsla av Liv Strömquist, Moment 22 av Joseph Heller och tusen andra.