Etikettarkiv: Twitter

Vad Twitter är bra för

Idag (och i går) var Twitter som bäst. Folk hittar på nya boktitlar genom att ta bort en bokstav i befintliga titlar under hashtaggen #böckersomsaknarenbokstav
Några favoriter so far:

”Trollkarlens hat – en kritisk studie av männen i kommentarsfälten.”
”‘Doktor Gas’ – Hjalmar Söderbergs innerliga sekelskiftesskildring av man med matsmältningsproblem.”
”Flickan som lekte med elen – om barnsäkerhet med avskräckande exempel.”
”Den allvarsamma eken – H.Söderberg, mannen som kunde tala med träd.”
”Vi som aldrig sa Hoa – i sin iver att vara en schysst kille kallar Ronnie Sandahl Hoa-Hoa för ‘Lennart’.”

Annonser

Ordet jag aldrig fattar

Är det bara jag, eller används ordet kongenial mer ofta nu för tiden?
Varje gång jag stöter på det tänker jag att jag inte vet riktigt hur jag skulle använda det i en mening. Ganska ofta får jag googla på betydelsen. Så här skriver NE:

kongenia´l, som helt överensstämmer med någons eller någots anda och avsikter (mest om konstnärliga produkter).

Idag såg jag Kjell Häglund använda det på Twitter:

Smått stum av beundran inför DN:s kongenialt excentriska Dylan-special i dag. Storartat jobbat, @wikingsson, @hfahl och @_wiman!

Jag tror att jag håller med honom, för jag tror att DN:s Dylanspecial blir kongenial eftersom det först är en artikel om Dylanmän (av Hanna Fahl) och sen artikel av en Dylanman (Fredrik Wikingsson). Men vad vet jag?

Jag berättade ju häromdagen att jag inte orkat läsa Den vidunderliga kärlekens historia, eftersom jag gav den till min tjej när hon fyllde år och jag missade hennes födelsedag och därför känns boken bara jobbig. Nu har hon i alla fall fyllt år igen, den här gången missade jag inget och hon fick Neil Strauss Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva. Eftersom jag inte var hemma på födelsedagsmorgonen gömde jag den i kassaskåpet som vi fick när vi köpte vårt hus, det enda ställe jag var säker på att hon inte skulle råka hitta den. Nu handlar Varning! om hur man överlever katastrofen och Strauss har tydligen testat en massa skyddsgrejer. Att lägga den i kassaskåpet känns som det ”överensstämmer med någots (bokens) anda”. Detta påpekade min tjej. Kanske kan man säga att det var kongenialt. Vad vet jag?