Kategoriarkiv: Led Zeppelin

Juli 2011: Min kamp 1

Min Kamp 1Titel: Min kamp 1.
Författare: Karl Ove Knausgård.
Förlag: Pocketförlaget 2011, (första svenska utgåva Norstedts 2010).
Översättning: Rebecca Alsberg.

”…det var småsaker, men hade mitt liv någonsin bestått av något annat?”
Det måste krävas något alldeles särskilt av en författare som beslutar sig för att skriva en gigantisk självbiografi i sex delar. Karl Ove Knausgård har detta något, och precis som han skriver – det handlar om småsaker. Visserligen om stora saker också, första delen fokuserar på relationen till pappan, men allt är liksom nedbrutet till småsaker: cigaretterna han röker, de obskyra postpunkbanden han lyssnar på, de lite för tjocka skivorna av brunost.
Del ett är indelad i två: första delen handlar till stor del om uppväxten med pappan, som han aldrig kommer nära, aldrig blir riktigt klok på. Andra delen handlar om bestyren efter pappans död – diskbänks-, eller snarare, toagolvsrealism, när huset ska städas.
Och de som hyllar Min kamp har alldeles rätt. Jag ser fram emot del två och tänker att kanske, kanske kommer jag att läsa alla sex.

Musiken
Echo & the Bunnymen, Heaven Up Here (album, 1981)
Dire Straits, Telegraph Road (Love over gold, 1982)
Deep Purple, Smoke on the water (Machine Head, 1972)
Black Sabbath, Paranoid (Paranoid, 1970)
Santana, Black Magic Woman (Abraxas, 1970)
The Police, So Lonely (Outlandos d’Amour, 1978)
David Bowie, Ziggy Stardust (The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972)
David Bowie, Hang on to yourself (The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972)
David Bowie, Hunky Dory (album, 1971)
Iggy Pop, Lust for Life (album, 1977)
Frankie Goes to Hollywood, The power of love (Welcome to the Pleasuredome, 1984)
R.E.M., Murmur (album, 1983)
Green on Red, Green on Red (album, 1982)
Led Zeppelin, Led Zeppelin (album, 1969)******
Talking Heads, Talking Heads: 77 (album, 1977)
The Chameleons, Script of the Bridge (album, 1983)
The The, Soul Mining (album, 1983)
The Stranglers, Rattus Norvegicus (album, 1977)
The Police, Outlandos d’Amor (album, 1978)
Talking Heads, Remain in light (album, 1980)
David Bowie, Scary Monsters (and Super Creeps) (album, 1980)
Brian Eno & David Byrne, My Life in the Bush of Ghosts (album, 1981)
U2, October (album, 1981)
The Beatles, Rubber Soul (album, 1965)*******
Simple Minds, New Gold Dream (album, 1982)
Sonic Youth, Goo (album, 1990)
Madness, Our house (The rise & fall, 1982)
(Knausgård nämner även Dungen, Bruce Springsteen, Pink Floyd, Joe Dassin, Arja Saijonmaa, Johnny Cash, Elvis Presley, Bach, Vivaldi, Talk Talk, U2, Waterboys, Talking Heads, The Clash, The Police, The Specials, Teardrop Explodes, The Cure, Joy Division, New Order, The Chameleons, Simple Minds, Ultravox, The Aller Værste, The B52′s, Public Image Ltd, David Bowie, The Psychedelic Furs, Iggy Pop, Velvet Underground, Deep Purple, Rainbow, Gillian, Whitesnake, Black Sabbath, Ozzy Osbourne, Def Leppard, Judas Priest, Led Zeppelin, Dire Straits, Lava, Toto, Yngwie Malmsteen, Eddie van Halen, Ritchie Blackmore, Roxy Music, The Doors, Agnetha Fältskog, Pixies, Björk, Sixteen Horsepower, Massive Attack, Portishead, Blur, Leftfield, Supergrass, Mercury Rev, Queen, Wall of Voodoo, Tuxedomoon, Blaine L. Reininger, Undertones, Boo Radleys, Celine Dion och Eric Clapton, dock inga specifika låtar eller album).

Maj 2011: Vi måste prata om Kevin

Titel: Vi måste prata om Kevin.
Författare: Lionel Shriver, 2003.
Förlag: Ordfront, pocketupplaga, 2009.
Översättning: Cajsa Mitchell.

Snart sextonårige Kevin Khatchadourian skjuter ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda i en skolmassaker. Det är själva utgångspunkten. Alla är förvånade. Alla utom mamma Eva. I brev till maken Franklin försöker hon ge sin syn på det som hänt de senaste tjugo åren – hur de träffades, hur hon blev gravid, hur hon försöker tvinga in sig i en mammaroll hon inte är bekväm med, hur det ända sedan Kevin var nyfödd har känts som om någonting inte står rätt till med pojken.

Eva är ingen sympatisk människa. Hon är arrogant, självrättfärdig och pretentiös. Det är lite befriande och hindrar inte att man känner den djupaste sympati för henne, inte bara i hennes svartaste sorg. Det är en av sakerna som Lionel Shriver lyckas med. Några andra är att ställa frågor om föräldraskap, ondska och skuld. Dessutom är Vi måste prata om Kevin svårt spännande ända in i slutet.

Musiken
Talking Heads, Burning down the house (Speaking in tounges, 1983)
Boomtown Rats, I don’t like mondays (The Fine Art of Surfacing, 1979)
Led Zeppelin, Stairway to heaven (Led Zeppelin IV, 1971)*
Jefferson Airplane, White Rabbit (Surrealistic Pillow, 1967)
Pratt & McClain, Happy Days (1976)
Celine Dion, My heart will go on (Let’s talk about love, 1997)